Said Slytherin, "We'll teach just those whose ancestry is purest."
Slytherin students are typically cunning and hungry for power. Important members include Draco Malfoy (Harry's nemesis), Professor Severus Snape (head of Slytherin), and Lord Voldemort.
Sitter vid en hotelldator i London och tittar ut pa stressade manniskor
Varfor springar de sa fort genom tiden? Varfor inte stanna upp nagra sekunder och tanka innan de handlar?
Forresten har jag kommit pa en sak. Dobby och de andra husalferna i Harry Potter ar nog bilder av hur folk behandlar "undermanniskor" har i England.
Det finns en kille, man, pojke (jag vet inte vad jag ska kalla honom, for han ser varken ut som en pojke, kille eller man, han mer bara... ar) som jobbar har pa hotellet. Han ar ganska spinkig, men anda inte, i alla fall. Han gar runt har och ar alltid sa himla artig mot oss gaster, men ingen sager tack da han plockar av deras disk fran bordet, ingen ler mot honom nar han ler mot dem. Det gor lite ont i hjartat att se, faktiskt. Att se hur manniskor kan kanna sig sa overlagsna en annan, nar den enda skillnaden egentligen ar att de ar fodda i olika familjer. Det acklar mig, faktiskt.
Jag sager tack, jag ler tillbaka, och det kanns faktiskt som att han blir glad av det. Det ser ut som att lite av hans ogon glittrar till, men det kanske bara ar ett dramatiskt drommande av mig. Jag vet inte. Jag tycker i alla fall synd om honom, manga fler ocksa, for den delen.
Det ar svart att se hur mycket pengar far folk att gora, faktiskt.
Men, nu ska jag ga pa en marknad med en slakting till mig, sa ja. Aker hem imorgon.
Klockan 07.00 avgår mitt flyg från landvetter, så flyger det upp i luften, och sedan 1 timma och 50 minuter senare landar jag i London (07.50 engelsk tid).
Tiden har jagat mig och som alla vet har jag aldrig varit speciellt snabb
Du var någon som gick bredvid när jag gick gatan fram.
Ja, jag gör väl inte så mycket nuförtiden.
Clara har varit här, vi har skrivit låtar, suttit och mobbat gingers med den här fina låten:
För er som vill gå runt och sjunga på den här låten så går texten såhär:
GINGERS ARE MUDBLOODS!!!! THATS THE RUEL, LIVE WITH IT DUDEEEEEE, NO GIRL WANTS YOU, EXCEPT FOR FROGS IN HUFFLEPUFF. THEY'RE CALLED, HUFFLEPUFF FROGS!!!!!!!!
Förlåt att jag inte skrivit så mycket på senaste tiden, förresten. Det beror nog mest på att jag inte haft några ord kvar att skriva om mitt liv med. Orden, bokstäverna, meningarna, de tar slut, liksom. Förlorar sin glans.
Jag har inte heller velat förstöra min blogg med sorgsna texter efter att jag sett Håkan. Det känns, fel...
I alla fall har jag nu i helgen:
Hämtat Clara.
Köpt en trollstav.
Skrivit 3 låtar.
Målat min första fanfic (Cailine och Lucius Malfoy).
Jag såg dig. Jag såg dig. Och ärligt talat vet jag inte. Känslorna var väl lite... blandade. Men det värsta av allt var väl att mitt inre var relativt likgiltigt.
För ärligt talat, jag vet inte. Om jag idag fick välja mellan dig och vem som helst annan, så är jag inte längre säker på att jag skulle välja dig. Du har sårat mig lite för många gånger för att jag ska våga, förstår du?
Naturligtvis inte. Du vet ju inte ens att du sårat mig.
Hum.
Tänk hur mycket känslor det kan vimla inom en person, utan att den andre ens lägger en tanke på det?
När jag satt där kom jag att tänka på hur ont de där orden faktiskt gör inom mig. "Vi ses"
Som en psykiskt inbillad kniv skär in i hjärtat gång på gång. Det går inte att beskriva, men det gör ont i alla fall.
Så nu sätter jag in en bild på världens finaste människa:
(Okej, två, för att visa att han såg min kamera, och tittade ned i den när jag tog kort)
Du är det finaste jag vet, när allt annat här är falskt och fel
Igår var den finaste dagen i mitt liv.
Jag gick upp 02.30, åkte till göteborg och väntade utanför liseberg i flera timmar.
Men det var värt det.
Åh, det var så värt det. Varenda sekund, minut, kvart, halvtimme, timme, åh, det var så värt varenda hundradels sekund av väntan.
Andra raden, längst fram i mitten.
Tack Håkan. Du är så underbar.
Att jag var en av de 19 500 som kom och såg på dig... Ja, fantastiskt. Vackra, underbara människa. Jag kan inte räkna tårarna som rann ned för mina kinder igår.
Det går inte heller att besvikra hur fantastisk du är.
Jag vill ladda upp fler bilder, men min dator kommer då att dö utav överhettning. Istället länkar jag en video, Vid Protesfabrikens Stängsel, som jag spelade in själv, så förtlåt om min förfärliga sångröst förstör lite.
(Och ja, jag ser tjock ut på den här bilden, men fan, skitsamma)
